#sfichatt måndag 23/3 kl.20-21

Hur lyfter vi sfi-lärares yrkesstatus?

Sfi-lärare verkar vara en brokig skara människor med olika utbildningar och yrkeserfarenheter med sig i bagaget. Professionaliseringen  har visserligen stärkts i och med införandet av minimikrav på 30 högskolepoäng i SVA för Sfi-lärarbehörighet, men räcker det? Det verkar finnas en allmän uppfattning att lära ut svenska, det är lätt som en plätt -kan väl vem som helst?
Är det så?
Och vad behövs då för att höja vår yrkesstatus?

Du behövs i diskussionen, vi ses på chatten på måndag!

#sfichatt 9/3: Om kontinuerligt intag, hur tacklar vi det?

"Sfi är en utbildning där studerande med mycket olika förutsättningar och
mål möts. Klass- och gruppsammansättningar är flytande med studerande
som kommer och går – de skrivs in på kurser löpande under året, de går
vidare till följande kurs utifrån individuella förutsättningar, många deltar i
praktik, vissa kombinerar sfi med arbete eller andra studier, andra avbryter
studierna på grund av flytt, föräldraledighet eller arbete. Lärarnas arbete
karaktäriseras av att kontinuerligt möta nya grupper, personer och behov.
Lindberg och Sandwall (2007) menar att sfi i den allmänna debatten ofta har
bedöms utifrån orealistiskt höga förväntningar och inte utifrån kunskap som
finns om tiden det tar och ansträngningarna som krävs för en vuxen person
att lära sig ett andraspråk i ett nytt land."

Ovanstående är ett citat ur skolinspektionens kvalitetsgranskning för sfi från 2010. Du kan läsa hela rapporten här. Att ha kontinuerliga intag uppfattas som väldigt negativt av de flesta lärare som jag mött. Inom vilken annan utbildningsform förväntas man möta och undervisa en elevgrupp som hela tiden är i förändring?
Om detta pratar vi om på nästa veckas chatt. Vad är dina erfarenheter? Hur kan man lösa detta på bästa sätt?